Vaccination av hundar

Hundar vaccineras rutinmässigt mot hundpest (parvo), valpsjuka och smittsam leversjukdom (hepatit).
Vid grundvaccination ges två vaccinationer med tre till fyra veckors mellanrum, sedan ges en tredje spruta vid ett års ålder. Därefter förnyas vaccinationen vart tredje år.
De hundar som ska vara vaccinerade mot kennelhosta skall återvaccineras årligen

Hundar som lever i en miljö med högt infektionstryck kan vaccineras från sex veckors ålder. Annars ges första vaccinationen vid 8 veckors ålder och sedan när valpen är över 12 veckor gammal. Tänk på att avmaska din valp före vaccination.

Vid förstagångsvaccination får hunden ett bra skydd mot sjukdom tre veckor efter vaccination.

Kennelhosta

Grundvaccination mot kennelhosta görs samtidigt som de andra vaccinationerna från sex veckors ålder med två sprutor med tre till fyra veckors mellanrum. Därefter ges vaccinet en gång per år. Hundar som lever i hundrika miljöer, tävlar eller vistas på hundpensionat eller liknande bör vaccineras.

Det finns två olika vaccin mot kennelhosta, som egentligen är ett samlingsnamn på flera sjukdomar med samma symtom.
Dels ett vaccin som ges som injektion och skyddar mot Parainfluensa och dels ett vaccin som ges i nosen och skyddar mot båda Parainfluensa och Bordetella, detta vaccinet är även effektivare.

Kennelhosta orsakas av ett antal agens såsom parainfluensavirus typ2, CAV-2 och Bordetella bronchiseptica. Injicerade vacciner emot dessa smittämnen orsakar oftast en kortvarig duration av immunitet, högst omkring ett år, eftersom den lokala immuniteten i övre luftvägarna är viktig för skydd mot sjukdom. Intranasala vacciner ger ett snabbt insättande skydd men inte heller dessa vacciner ger något långvarigt skydd.

Kennelhosta är vanligt men orsakar oftast inga allvarligare problem. För mycket unga eller annars försvagade djur kan sjukdomen dock vara farlig, med eller utan sekundär infektion.

Rabies

Om hunden ska åka utomlands krävs rabiesvaccinationer. Rabies vaccinet ges tidigast vid tre månaders ålder. Beroende på vaccin ska revaccination ske inom 1-3 år.
Det kan vara bra att planera vaccinationen i god tid före resan eftersom vaccinet måste ges minst 21 dagar innan avresa.
Kontrollera vad som gäller där du skall resa. www.jordbruksverket.se

Leptospiros

Det finns idag ingen grund för att hålla hundar som endast vistas i Sverige vaccinerade mot leptospiros. Leptospirosvaccination krävs inte heller för återresa till Sverige från EU-land, men kan i vissa fall vara att rekommendera speciellt om hunden skall vistas i miljöer där det kan förekomma smitta.

Grundvaccinering mot Leptospiros görs vid två tillfällen med 3-4 veckors mellanrum. Därefter rekommenderas årlig påfyllnad, vaccinet ska ges så nära utlandsresa som möjligt. Immunitetens insättande tar tre veckor.

Vad är det för sjukdomar vi vaccinerar våra hundar mot?

Hundens parvovirus typ 2, CPV-2

Parvo orsakar blodiga diarréer och är en mycket allvarlig sjukdom framför allt hos valpar.  Parvovirus är mycket motståndskraftigt och kan överleva i miljön i flera år. Parvovirus tål temperaturer upp till 100 grader och tål de flesta förekommande desinfektionsmedel i vanlig brukslösning. Parvo smittar via avföring (fekal-oral smitta). Indirekt smitta är mycket vanlig då viruset överlever mycket länge i miljön, månader-år.
Rekommendationen är att alla valpar vaccineras mot parvo innan de lämnar uppfödarmiljön.

De flesta vacciner på marknaden är mycket effektiva.

Smittsam leversjukdom, HCC

HCC är en ovanlig sjukdom som påvisas sporadiskt (0-6 fall/år i Sverige)

HCC/ ger hög dödlighet speciellt bland små valpar och unga ovaccinerade hundar. Sjukdomen har ett förlopp som kan påminna om förgiftning. Hundar som överlever den akuta fasen får buksmärtor, kräkningar, faryngit och ökad blödningstendens. Gulfärgning ses vanligen inte förrän i senare skeden. HCC är anmälningspliktig.

Viruset kan överleva flera veckor, men förstörs snabbt av värme (60 grader i 3-5 min), men tål alkohol och eter.

Rekommendationen är att alla vaccineras mot HCC som är en reell risk i Sverige.
Valpar som föds upp i en miljö med många okända hundar som får träffa valparna, bör vaccineras redan från 7-8 veckors ålder. Valparna behöver dock vaccineras igen vid 12-16 veckors ålder igen för fullgott skydd.

Hundens valpsjukevirus, CDV

Valpsjuka är en av de allvarligaste virussjukdomarna hos hund. Sjukdomen är mycket smittsam och kan drabba mårddjur, hunddjur, hyena, tvättbjörn, björnar, stora kattdjur och säl.
Sjukdomsförloppet börjar med en övergående febertopp inom en vecka från infektionen och akut generaliserad valpsjuka efter ytterligare någon vecka. Valpsjuka drabbar ovaccinerade djur. Effektiv behandling saknas.

Valpsjuka är anmälningspliktig.

Virus förstörs snabbt utanför värddjuret.

Smittan överförs främst med luftsmitta, men smittade hundar kan utsöndra virus med samtliga kroppsvätskor i upp till 90 dagar.

Rekommendationen är att vaccinera samtliga valpar vid 12-16 veckors ålder. Samt revaccination vid ett års ålder.

Kennelhosta/Hundens adenovirus tyd 2, CAV-2

CAV-2 anses vara en av orsakerna till kennelhosta hos hund.

CAV-2 överlever flera veckor i miljön, tål eter, alkohol och kloroform men förstörs snabbt av värme (56 grader i 20 min).

CAV-2 överförs via oro-nasal smitta. Virus kan finnas kvar i celler i lungor och tonsiller hos en infekterad hund i flera veckor men utsöndras endast under 8-9 dagar eftersom de senare neutraliseras av bildade antikroppar. Unga hundar, särskilt nyfödda, är mest mottagliga. Smittspridning sker mycket snabbt bland ovaccinerade djur.

Kennelhosta/Hundens parainfuensvirus typ 2, CPiV-2

CPiV-2 är en av orsakerna till kennelhosta hos hund.
Viruset är relativt instabilt, känsligt för vanliga fettlösande medel.

Smitta sker via direktkontakt och luftsmitta och miljöer där många hundar samlas innebär en ökad risk för infektion.

Vaccin mot CPiV-2 skyddar inte mot infektion men minskar sjukdomssymtomen vid smitta.

Rekommendationen är att vaccinera hundar som lever i hundrika miljöer, tävlar eller vistas på hundpensionat eller liknande.

Hundens herpesvirus typ 1, CHV-1

CHV-1 orsakar hos vuxna hundar en som regel mild, eller symtomfri luftvägsinfektion, men anses inte längre vara av någon väsentlig betydelse inom kennelhostekomplexet.
Hos nyfödda valpar, under 2-3 veckors ålder, ger infektion med CHV-1 däremot en allvarlig, ofta dödlig, infektion (del i ”fading puppy syndrome”). Infektion under dräktigheten kan orsaka resorption av embryon, abort eller dödfödsel. CHV-1 kan också ge genital infektion hos vuxna hundar.

CHV-1 har en mycket begränsad överlevnad i miljön och är känslig för vanliga desinfektionsmedel och fettlösande medel.

CHV-1 smittar ffa via övre luftvägarna vid direktkontakt, men smittöverföring via könsvägarna kan förekomma. CHV-1 ger som andra alfaherpesvirus upphov till en persistent infektion, latens och möjlig reaktivering av virus med ny smittspridning som följd.

Rekommendationen är att endast vaccinera vissa avelstikar. Om tiken skall valpa i en miljö där CHV-1 tidigare orsakat problem med valpdödlighet kan vaccination vara lämplig. Vaccin mot CHV-1 fyller ingen funktion hos icke dräktiga vuxna hundar eller hos valpar.

Kennelhosta/Bordetella brochiseptica (hund och katt)

Bakterien påvisas i övre luftvägarna hos friska hundar. Orsakar typisk kennelhosta ffa hos valpar. Sjukdomsfall kan vara svårbehandlade.
Bakterien har även setts på katter med övre luftvägsinfektion utan samtidig påvisbar virusinfektion.

Bakterien kan överleva länge under varierande förhållanden men är känslig för UV-strålning, höga respektive låga pH-värden samt de flesta desinfektionsmedel.

Smittar huvudsakligen genom direktkontakt. Smittade hundar utsöndrar som mest bakterier en vecka efter infektionen, och utsöndrar relativt stora mängder bakterier så länge de har symtom, men bakterier kan påvisas i halsen i upp till 14 veckor.

Bordetella bronchiseptica kan i undantagsfall smitta människa, ffa vid immunbristsjukdomar.

Rekommendationen är att vaccinera hundar som lever i hundrika miljöer, tävlar eller vistas på hundpensionat eller liknande. Grundvaccination av valpar görs som valpsjukevirus och CAV-1.

Leptospiros

Leptospira finns i flera ”varianter” och ger symtom på njurinflammation, akuta kräkningar, cirkulationskollaps och urinförgiftning. Hundar som drabbas av den akuta formen dör oftast inom fyra dygn. De vanligaste symtomen vid leptospiros är slöhet, matvägran, kräkningar, smärtor i buk eller ländrygg, uttorkning och ökad törst och ökad urinering. Hundar som överlever leptospiros har ofta kronisk njurinsufficiens och blir ofta kroniska smittbärare.

Leptospiros är en zoonos och är anmälningspliktig.

Spiroketen är mycket känslig för torka, bakterierna dör snabbt i outspädd sur urin, men överlever i basisk urin.

Leptospiros kan smitta från hund till människa via direktkontakt via ex saliv eller urin.
Djur smittas genom direktkontakt med smittad urin, vid parning, i livmodern, genom bitsår eller genom förtäring av smittad vävnad. Eller indirekt via jord eller vatten, som kontaminerats med urin från smittade djur.

Vaccin skyddar mot klinisk sjukdom men inte mot infektion eller smittspridning och förhindrar inte uppkomst av kroniska smittbärare. Vaccinet skyddar endast mot vissa serovarer (undertyper).

Rekommendationen är att hundar som vistas i Sverige inte behöver vaccineras mot leptospiros. Om hunden skall medföras utomlands bör den vaccineras årligen, revaccination bör helst göras strax innan utresan, speciellt vid planerad vistelse i skog, lantbruksmiljö eller kennelmiljö.